Helsinki

               Tunneköyhyyden pyhäkössä palaa
             kutsuvat maireat suitsukkeet.
             Ne ovat maallista harhaa, et lohtua
             koskaan saa, jos niiden päälle pesän teet.
             Karkaavat vuodet raitiovaunujen raiteiden yli.
             Kylmä on Helsingin kiireinen syli.
             Ajan syklit sykkien liikenteessä,
             minä nöyrryn, levähdän Linnanmäen edessä.
             On aika kasvaa juurtua maahan kiinni,
             kotini jonnekin muualle laadin,
             Helsinki sinulle ainoastaan kirjoitan serenardin.



              Känslan av fattigdom i templet, till avkastning 
              call sockrade rökelse. 
              De är världsliga illusion, du behöver inte trösta 
              'll aldrig få om du gör ett bo ovanpå dem. 
              Flykten från spårvagnsspåren genom åren. 
              Kylan är på en upptagen laptop. 
              Tidscykler pulserande trafik, 
              jag är ödmjuk , luta framför Linnanmäki. 
              Det är dags att slå rot i marken för att växa upp, 
              mitt hem någon annanstans utarbetats, 
              Helsinki du bara skriva serenardi .


              The feeling of poverty in the temple, to return 
              call sugared incense. 
              They are worldly illusion, you do not comfort 
              'll never get if you make a nest on top of them. 
              Escape from the tram tracks over the years. 
              The cold is at a busy laptop. 
              Time cycles pulsing traffic, 
              I am humbled, recline in front of the Linnanmaki. 
              It's time to take root in the ground to grow up, 
              my home somewhere else drafted, 
              Helsinki you only write serenardi.