Runotorstain haaste Kivi kivessä

Kivi kivessä

 

Kivi päällä sydämen,
raskas paino ikuinen.

Koskee viiltää kiristää,
tuskin mikään piristää,
loputonta tuskaa.

Kivisydäminen nainen,

ihan aito Suomalainen.

Tuska pahin päälle lyö,

silloin kun on keskiyö,

ja unettomuus iskee taas.

Joskus sammuu valo pois
sielun oman auringon.
Vyöryy päälle kiven paino,
Seitakiven taian vaino.

Noituus ottaa silloin ohjat,

mieliala ryömii ojanpohjat.

Hetken hahmo surullinen
lohduttomasti nyyhkii.
Sitten sammuu kyynelien
loppumaton virta,
pimeyttäkin mustempi on
elon kankaan pirta.

Kivi rinnan päällä painaa,
onni maailman on vain lainaa,
tahtoisi hän olla vainaa.

Muuttua mullaksi maan.

Joskus minäkin levon saan,

ja haudalleni merkin kivisen.

Kivi kivessä, siihen on

lyhyesti kirjoitettu elämä

ihmisen. Milloin syntyi,

minkä nimen sai,

kuolinpäivä, totta kai.

Stenen i stenen 

Stenen på toppen av hjärtat, 

tung vikt för alltid. 

Gäller skärpa slitsen, 

knappast något att hurra, 

oändlig smärta. 

Stenen hjärtat kvinna, 

bara en äkta finsk. 

Smärta på toppen av den sämsta träffen, 

när det är midnatt, 

och sömnlöshet slår till igen. 

Ibland kommer det att stänga av lampan 

din själ till solen. 

På toppen av att vara överväldigad av vikten på stenen, 

Seita Sten magi förföljelse. 

Witchcraft kommer sedan ta tyglarna, 

humör kryper dikesbotten. 

Efter lite sorglig karaktär 

nyyhkii otröstligt. 

Stäng sedan tårarna 

en aldrig sinande ström, 

i mörkret tare är 

samexistens av tyget vass. 

Stenen på bröstpress, 

lycka i världen är bara ett lån, 

Han vill gärna vara död. 

Förändring i komposten. 

Ibland får jag min vila, 

och markera min gravsten. 

Stenen i stenen, är det 

Kortfattad skriftlig liv 

av människor. När föddes, 

vad var namnet på, 

dödsdagen, förstås.