Ett hus som kallas som hem
det är aldrig för ensam,
den mörkaste timmen i mitt liv på något heller.
För ära min själ lampan lyser,
ord, rim, ackord någonstans i mörkaste
glädje till hörnet.
Jag är inte ensam på en mörk väg, jag kan mina tårar,
den mörkaste timmen i mitt liv på något heller.
För ära min själ lampan lyser,
ord, rim, ackord någonstans i mörkaste
glädje till hörnet.
Jag är inte ensam på en mörk väg, jag kan mina tårar,
alltid något sätt att komma runt, all smärta att svälja.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti