Vintergatan

Jag har redan glömt hur det känns 
den andra mannen, händer, ögon, 
och mun när han landar på min sida. 
Min sorg är inte längre tillåtet att stänga av, 
när ingen vill det ännu mer att försöka. 
Ångest är redan avstängd själen, 
det är den enda en förkolnade bål. 
Kärlek glödde, brann, brann Raged, 
till vänster endast förkolnade rester. 
Så jag ibland kanske en liten kropp av nanosekunder, 
universum andades ivrigt. 
Vintergatan är det mig eller mörkret 
enormt, ur månskenet är starlight.