tilkkupeittoon tähtiä kiinni.
Auringon aamuksi jätin, sitten sen kankaaseen
liitän, ja utuisen usvan harsin kiinni unelmiini.
Veressäni kuohuu tänään elämän viini,
aika vie viimeistä ehtoollista kohti.
Vielä elämän tilkkutäkki on parsimista vailla,
ja neulon maailmaani kasaan hullun lailla.
I sew my words velvety night
quilt of stars caught.
I left the next morning the sun, then the fabric
I link, and the hazy mist baste to catch my dreams.
Blood in turmoil today, the wine of life,
time to take communion at the last.
Still life is a patchwork of darning none,
and the knitting world together like mad.
Jag syr mina ord sammetslen kväll
täcke av stjärnor fångade.
Jag lämnade nästa morgon solen, då tyget
Jag länkar, och disig dimma baste att fånga mina drömmar.
Blod i kaos idag, vinet av livet,
tid att ta gemenskap i sista.
Stilleben är ett lapptäcke av stoppnings ingen,
och stickning världen tillsammans som galna.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti