Världen är bara en stor boll

Var är det kloka i levande 
Hornen växer i pannan grym härskare. 
Världen är bara en stor boll som sparkas 
frossare av kraft i benen. 
Tillhör en grupp av oss antar jag var och en. 
Jag har mina ord bakom skölden, beväpnade 
kan det finnas vänskap? 
Brain lobotomi, vår, sommar, vinter, höst. 
Bland orden som genereras bara ensamhet. 
Var är det kloka i att leva, där den kuperade 
bördiga åkrar, där blommande pelargon klockor? 
När freden bor i öknen, liksom 
lugnet av munkarna. 
Klostret i fred, måste den tänka, 
tysta böneutropet, kyrkklockan språket.